svavelstinkande sumpträsk i sinne.
Försöker jobba med noll koppling till omvärlden. Ser kollegor prata engagerat om kommande händelser och gångna. Hör ingenting. Har svårt att svara när jag blir tilltalad. Responsen har ett delay på fem sekunder för länge. Samtalen blir helt offbeat och ögonbrynen hinner precis börja antyda en höjning, lite frågande, när jag får ur mig matta svar. Som ofta inte helt möter upp den ursprungliga kommentaren.
Minns en vän. Han sa en gång att "lately when you smile, it's like it's because you know you should. Like a mechanical twitch of the face." Så är det nu. Jag saknar dig ditt långa unikum till person.
Och soljävlen skiner som aldrig jävla förr. Skit på dig soljävel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar